Är vissa bilister som man möter ute i trafiken. Precis som om dom inte ser en gasar dom förbi i 190 helt utan hänsyn till att hästen kan bli rädd och skada både sig själv och sin ryttare.


Och en annan hänsynslös sak är folk som får för sig att dom ska tuta när dom kör förbi en häst och ryttare som går på vägen, jag kan inte förstå hur man kan göra en sådan korkad sak. Och om dom nu inte bryr sig om häst och ryttare så bryr dom sig väl i alla fall om bilen, för en häst som blir rädd kan sparka och om det då står en bil i vägen så är det förmodligen bilen som tar störst skada...

Skickade in en bild på mig och Texas till hot or not på pownieskvaller.blogg.se och såg att dom lagt upp den idag.


Snacka om att man bit glad av så att få så fin kritik!

Idag red jag dressyr på Sack nere på stubbåkern, han hade bra bjudning och kändes riktigt fin i munnen så det var riktigt roligt fastän det duggregnade.


Finns inte mycket mer att säga, tyvärr fick jag inga bilder från när jag red eftersom det regnade.

1. Jag är jätte rädd för spindlar, sitter det en spindel i taket så försöker jag undvika att gå under det stället. Men sen riktigt stora spindlar som typ fågelspindlar är jag inte alls lika rädd för, har till och med hållit i en.


2. Är helt beroende av musik, räknar till och med matte bättre om jag har musik i öronen.


3. Jag är en riktig Hawaii five 0 nörd, har inte missat ett enda avsnitt och tänker inte göra det heller. (för er som inte vet är Hawaii five 0 en action serie som går på torsdagar kl 21.00 i fyran)


4. När jag gick på ridskola tyckte jag det var roligast att rida ut i skogen och att hoppa. Jag var dock inte så gammal då och hade inte ridit så länge så det var inte precis så seriös ridning, hur man fick en häst att gå på tygeln hade jag ingen aning om.


5. Innan tyckte jag det var rätt läskigt att hoppa, speciellt terräng. Nu tycker jag det roligaste som finns är att hoppa terräng, och är i princip aldrig rädd när jag rider.

Kan helt ärligt säga att jag inte bryr mig om min utrustning kommer från Hööks eller kingsland, huvudsaken tycker jag är att den är snygg och bra. Sen är det klart att märkesutrustning kan ha bättre kvalité och hålla längre än lite billigare utrustning, men utifrån min erfarenhet kan även billig utrustning ha bra kvalité.


Och nu när jag är inne på märkesutrustning kan jag ju inte låta bli att ta upp det märke jag tänker på först när någon säger "märkesutrustning", Kingsland. Jag vet att Kingsland har blivit otroligt populärt bland tävlingsryttare, och framförallt bland hoppryttare. Men jag kan absolut inte förstå varför, liksom vad är det som är så speciellt med Kingslands grejer mer än att de är fjantigt dyra?


Men det är klart, om jag skulle få välja mellan två schabrak för samma pris där det ena var märkes och det andra från ex. ullared skulle jag välja märkesschabraket. Men annars bryr jag mig faktiskt inte, för oftast känns det som att om man köper märkesutrustning är det märket man betalar mest för och inte själva produkten.


Vad tycker ni, är det viktigt med märkesutrustning?

Nu är jag vi hemma igen, Texas står ute i stallet med sina saknade små kompisar och jag har precis tagit mig en välbehövlig dusch. Kan säga att det känns att man har varit iväg och tävlat en hel helg och dessutom sovit i tält, och sen åkt bil flera timmar hem.


Pappa fick en del bilder på oss idag så dom kommer i morgon!

Nu har vi kört i 1h och 40 min så nu är det inte långt kvar, bara ca 20 min sen är vi framme!

Jag är nästan helt beroende av min mobil, klarar mig inte utan den. Det är inte så att jag håller på med den hela tiden men jag vill liksom ha den med mig. Men om jag till exempel är ute och rider så brukar jag stänga av sms signalen, bara för jag vet att om jag får ett sms så känns det som jag måste ta upp mobilen och kolla, och så börjar jag tänka på det i stället för att rida.

Fick en fråga för ett tag sedan om jag inte kunde skriva en text om hur man får hästen att gå på tygeln, absolut kan jag det men eftersom jag inte är något proffs och dessutom inte är säker på att jag kan formulera mig rätt, så överlåter jag det till någon annan. Så jag googlade runt lite efter bra beskrivningar och tycker faktiskt att wikipedias beskrivning var både bra formulerad och förklarade bra. Så här nedan är en text från Wikipedia om hur man får hästen på tygeln.


En häst som går på tygeln rör sig samlat och "trampar under sig". Den böjer samtidigt på nacken och söker stöd via tygeln i ryttarens hand. Detta gör att hästen blir mer fokuserad och mer uppmärksam på ryttarens signaler. För att få en häst på tygeln måste ryttaren först få hästen att tänka framåt så att den kan sträcka nackbandet (det supraspinosa ligamentet), som går från nacke till manke. Man kallar detta för att man har hästen "framför skänkeln". Därefter rider man med en stadig och följsam hand (tyglarna) så att hästen kan ta stöd på bettet. I rätt form (hållning) går hästen korrekt på tygeln bland annat då stödet mellan ryttarens hand och hästens mun känns stabilt och hästen går med mungipan i lodlinjen genom ögat samt att ryttaren även har kontroll över tempo och riktning. Att hästen går på tygeln är en förutsättning för dressyr och även nödvändigt för många moment inom andra grenar av ridsporten.

Då har man genomlidit första skoldagen efter lovet... Haha nä det var faktiskt inte så farligt. Alla kompisarna är kvar, samma härliga klass, samma ämnen, nästan samma lärare och samma gamla Tolvåkerskola. Har bara en ny lärare, men hon verkar i alla fall bra.


När man kom in i mentorssalen kändes det dock lite deprimerande att läsa vad som stod på tavlan med stora röda bokstäver: "välkomna till ert sista år i grundskolan."

Idag var det äntligen dags för första terrängträningen för Magnus Gällerdal, sen uttagningen till future eventers.


Är nöjd med träningen, speciellt med tanke på att Texas är rätt hingstig just nu. För min del fick jag träna på att verkligen få in honom mellan skänklarna så att han inte blir sådär slingrig och försöker dra iväg när han tycker hindren blir för små. I början försökte han slingra sig och trycka in bogen hela tiden, men när vi kommit igång lite mer blev det bättre, och sista rundan kändes han riktigt fin.

Nu har Expressen varit framme igen... "Efter segling, lerduveskytte och ponnyridning kom äntligen en äkta svensk medalj som är dränkt i blod, svett och tårar."


Kan bara inte förstå vilka idioter som på fullt allvar sitter och skriver sånt här, det är bara så uppenbart att dom egentligen inte har någon aning om vad dom snackar om. "Ponnyridning" dom måste helt seriöst skoja, såg dom ens Saras ritter!?! Jag tror faktiskt inte det...


Och om det nu är så enkelt som dom säger, varför provar dom då inte själva? Om det inte krävs någonting från ryttaren kan dom ju hoppa upp på Wega och rida OS terrängbanan om det nu är så himmla enkelt!


Som om ridning, segling och lerduveskytte inte skulle vara sporter värda att vara med i OS! Suck vilka idioter det finns...

Hade inget att göra så jag googlade runt lite på Texas och hittade tre ponnyer som är efter honom. Sunny Girl, Trolldans och Trollslända.


Skulle vara rätt kul att sätta honom i avel igen eftersom han är godkänd hingst och jag tror han skulle kunna få riktigt fina avkommor med rätt sto. Han har både fina gångarter och bra temperament. Fastän han är hingst så är han verkligen otroligt snäll, dock förstår jag att folk kan bli lite rädda för honom innan dom lär känna honom, för han är nämligen rätt högljudd. Men som sagt väldigt snäll och relativt lätthanterlig. Skulle han få fler avkommor gissar jag på att dom skulle bli ganska högresta (som Texas), få ganska bra gångarter och framförallt, bra barnponnyer med bra temperament. Det är i alla fall sådana avkommor hans pappa Skattegårds Miramis ger. Så eftersom dom är otroligt lika skulle nog Texas ge ungefär likadana avkommor.


På avelsvärderingen 1999 fick han såhär fina poäng:
Exteriör: 8-8-8-8-9=41 p
Löshoppning: 8-8
Gångarter: 7-7-7-7

Jag haft som ett mål att starta stil-SM i fälttävlan i år och det går i P-90. Och idag debuterade jag P90 med ett jättebra resultat. Så jag kollade kvalreglerna och man ska ha genomfört minst två P80 med 0 hinderfel i terrängen och minst en P90 med kvalificerande resultat enligt TR. Och jag har startat åtta P80 och har aldrig fått hinderfel i terrängen och nu en P90, också utan hinderfel och med ett definitivt kvalificerande resultat. Känns faktiskt helt otroligt att jag bara har ridit fälttävlan (och Texas) sen mars förra året och redan har en rosett från lag-SM förra året (sjua med laget av sju placerade) och nu ska starta stil-SM(!) och kanske lag-SM igen om vi får ihop ett lag!

Blev ingen rosett idag men det var bra nära, fyra av tre placerade kom jag och gick i mål med åtta tidsstraff. Det var inte vår bästa terräng men det var absolut ingen dålig runda heller. I starten tappade jag lite tid för han reste sig precis när starten gick, sen i början av runda kändes han inte helt hundra. Jag fick liksom inte riktigt fram honom och han tvekade på några hinder. Men sen andra halvan av banan fick jag fram honom bättre och fick upp ett högre tempo.

Igår red jag dressyr på Texas nere vid ridhuset, och fast det var ett tag sedan han gick ordentlig dressyr gick det riktigt bra! Han kändes riktigt mjuk i både munnen och sidorna, i början hade jag dock lite svårt att få bra framåtbjudning och rida ihop honom. Men det lossnade efter ett tag och så gick han riktigt fint. Innan vi slutade red jag igenom programmet som jag ska rida i helgen. Det gick också bra, men första gången jag red skänkelvikningen för vänsterskänkeln ville han gärna lägga huvudet på sned åt höger men när jag red det en gång till gick han bättre. Övergångarna var det som gick bäst, speciellt från trav till skritt och galopp till trav. Jag fick honom liksom verkligen att "droppa" ner i skritt/trav så att det blev sådär mjuka övergångar som jag tränat på länge. Så nu får jag bara hoppas att han är lika samarbetsvillig och lydig i helgen, för då är det äntligen fälttävlan igen!

Idag tränade jag dressyr med Sack för en ny tränare som jag hört mycket gott om. Katarina Almroth heter hon, och jag kan helt ärligt säga att jag blev inte besviken. Hon var riktigt bra! Hon jag tränade för innan var också bra men hon har nästan aldrig tid. Och sen har jag letat efter en tränare som inte bara kan rida själv och vet en massa bra övningar, utan också kan förklara HUR man ska rida alla bra övningar och verkligen är engagerad i lektionen. Jag tränar ju hoppning för Tobias Grönberg och han är verkligen så, riktigt pedagogisk. Och nu verkar det som jag hittat en dressyrtränare med samma engagemang, pedagogik och kunskap. Ni förstår nog, hon var riktigt bra helt enkelt. Till och med Sack verkade gilla henne. ;) Eftersom det var första gången blev det rätt mycket teori så hon fick förklarat hur hon tänkte om min ridning (vilket faktiskt var väldigt positiv) och hur hon ansåg att man skulle rida sin häst, och en massa annat. Men trots att det inte blev jättemycket ridning så märkte jag ändå skillnad, så jag ska dit igen nästa onsdag och träna för henne.