Idag red jag terrängen och fastän det blev två stopp var jag helt lycklig när jag gick i mål. Nu kanske många undrar hur man kan vara nöjd med två stopp, men jag kan säga att jag är otroligt nöjd över att vi över huvud taget kunde genomföra det. För i år har turen verkligen inte varit på vår sida, vi har fått flera bakslag där Texas har varit tvungen att vila osv. och han har därför ingen riktigt bra kondition, och för bara några veckor sedan var det absolut inte säkert att jag ens skulle kunna starta. Så jag är otroligt nöjd i alla fall, och alla de riktigt svåra vägarna klarade vi utan problem.

Han stoppade på två helt olika hinder som i sig inte var särskilt svåra. Första stoppaet var på en -visserligen- stor steeple häck men annars inte svårhoppad, det som var jobbigt här var att det stod på en lerig och upptrampad åker med en lååång transportsträcka innan där hästarna blev lite trötta i benen pga. leran och heter man Texas blir man även utroligt slingrig, så där blev det ett stopp.

Andra hindret han stoppade på var en grankulvert men ”stup” direkt efter, det svåra här var att hästarna inte såg stupet förens precis i avtrampet vilket Texas reagerade på och stoppade.

Men jag är otroligt nöjd trots allt, så nu laddar vi inför hoppningen i morgon!